Tapani Wikström från Bjärnå har i fem års tid haft en läkemedelspump som används i behandlingen av Parkinsons sjukdom.– Pumpen gjorde livet lättare. Med dess hjälp fick jag medicin i jämn takt och började känna mig bättre, säger den före detta företagaren i målningsbranschen, som nu redan länge varit pensionär.
Tapani Wikström, som varit företagare i målningsbranschen, kände redan för trettio år sedan av symtomen av Parkinsons sjukdom.
– Mitt luktsinne försvagades, min vänstra hand blev stelare och små darrningar började också förekomma i den. Jag undrade vad som riktigt pågick. Då förstod jag ännu inte att oroa mig.
År 2007 gick Tapani slutligen till en neurolog, då stelheten hade tilltagit så pass mycket att det började bli svårt att gå.
– Läkaren ställde diagnosen rätt snabbt. Det var Parkinsons sjukdom. Det kom nästan som en lättnad. Nu stod det äntligen klart vad symtomen berodde på och jag började genast få medicinering, berättar den nu 67-årige Tapani.
Apparaten gör livet lättare
Medicineringen ökades så småningom, men sjukdomen framskred ändå och inom några år förvärrades symtomen.
– Ganska ofta glömde jag också bort att ta pillren. Då blev jag fort ganska dålig och gick ordentligt i lås. Det var så gott som omöjligt att gå, minns Tapani.
Pumpen i användning
År 2017 föreslog neurologen att man skulle undersöka möjligheterna att ta i bruk en pump i behandlingen av Parkinsons sjukdom.
– Vi beslutade tillsammans med läkaren att vi testar. Inte hade jag egentligen något att förlora.
Beslutet att ta i bruk en apparat som pumpar in läkemedel underlättades av att det fanns en ny pumpversion, för vilken man inte behövde göra en öppning i buken.
– Det beslutades att Tapani skulle ta en så kallad apomorfinpump i bruk. Det är den minst invasiva behandlingen, där man inte gör ett hål ända in i tunntarmen, utan läkemedlet går från pumpen längs en slang till en nål som är instucken i bukvävnaden under huden, berättar Anne Wikström, som har tagit hand om de arrangemang som hennes mans Parkinsons sjukdom kräver.
Både Tapani och Anne var nervösa för hur de skulle klara sig med pumpen.
Till en början utredde man den rätta doseringen av apomorfin vid Åbo universitetscentralsjukhus. Under några dagars tid fick Wikströms också personlig undervisning i användningen av pumpen.
– Hemma följde jag sedan instruktionerna: en läkemedelsdos en gång per dygn i pumpen, nålen i Tapanis mage, slangen fast och pumpen igång, beskriver Anne sina nya rutiner.
Pumpen, som är stor som en mobiltelefon, har Tapani burit runt halsen från morgon till kväll. På natten har apparaten inte varit i användning.
– En riktigt bra apparat och ganska smidig också, bara man vänjer sig vid den. Till en början var det lite strul och jag var också lite rädd för nålsticket som min fru gav mig, men det var helt onödigt, avslöjar Tapani.
Anne, som är utbildad primärskötare, lärde sig snabbt nålens och pumpens hemligheter. Tapani har inte själv kunnat sticka nålen i sin mage på grund av darrningarna i händerna.
Goda erfarenheter
Paret Wikström har varit nöjda med den nya läkemedelsbehandlingen som går direkt in i kroppen. Erfarenheterna av apparatassisterad behandling av Parkinsons sjukdom är i huvudsak goda, även om pumpbehandlingen efter fem år måste avslutas förra hösten.
Av någon anledning absorberades läkemedlet inte längre ordentligt från den förhårdnade bukvävnaden vidare in i kroppen.
Tapani äter nu igen samma piller som innan pumpen togs i bruk. Han hoppas på att kunna återgå till pumpen, eftersom den gör livet lättare.
– Han mår bättre när läkemedlet verkar jämnt hela tiden, konstaterar Anne.
Tack vare den apparatassisterade behandlingen minskade Tapanis svåra lägesförändringar till och med avsevärt. I synnerhet rörligheten blev bättre. Pillren, som han ibland glömde bort att ta, behövdes inte längre.
– Fast visst glömde jag väl ibland bort att sätta igång pumpen, skrattar Tapani.
Apomorfinpumpen som familjen Wikström använde fungerar vanligtvis bra, men inte alltid. Ibland var det störningar i batteriet och blockeringar i slangen. Tillverkarens service fungerade dock bra och felen reparerades.
Text och bilder: Kari Rissa Översättning: Maria Laaksonen
Hermolla 1/2023
