Digitaliseringen utvecklas hela tiden, och allt fler vardagliga ärenden kräver användning av digitala enheter. Om ens kunskaper i användning av digitala enheter är bristfälliga, kan man vända sig till projektet Mennään verkkoon. Med hjälp av en ergoterapeut kan man anpassa sina egna apparater så de blir lättare att använda, och vid behov skaffa sig hjälpmedel.
I april hölls utbildnings- och rekreationsdagar för projektets digifrivilliga vid Varalan Urheiluopisto i Tammerfors. Förbundet för rörelsestörningssjukdomars projekt Mennään verkkoon hade bjudit in ergoterapeut Terhi Pärssinen för att föreläsa och hon presenterade bland annat hjälpmedel som underlättar användningen av digitala enheter. Pärssinen fungerar för närvarande som sakkunnig inom datatekniska hjälpmedelstjänster vid Birkalands välfärdsområde.
– De vanligaste utmaningarna har att göra med användningen av musen och tangentbordet. Alltså hantering av och egenskaper hos styranordningar. Det är utmanande att röra styranordningen och man har svårt att rikta den rätt, beskriver Pärssinen.
I rörelsestörningssjukdomar förekommer ofta darrningar eller ofrivilliga rörelser. Därför kan det till exempel vara svårt att klicka med musen.
– Det kan bli för många klickningar i misstag, eller så går det överhuvudtaget inte att dubbelklicka. Också att “måla” en text kan vara omöjligt, berättar Pärssinen.
När det gäller tangentbordet är det utmanande med överlopps bokstäver som man tryckt på i misstag.
– Om man till exempel vill skriva en K-bokstav, kan det av en eller annan orsak bli fler efter varandra av misstag.
Problempunkterna måste identifieras
Pärssinen berättar att problemlösningen börjar med att man undersöker hur kunden använder apparaterna. När man observerat problemet, strävar man i första hand efter att hitta en lösning i enhetens inställningar. Om där inte finns hjälp att få, kan man vid behov fundera på lösningar med hjälpmedel.
– På min mottagning har jag träffat kunder, som de anhöriga har köpt flera telefoner eller pekplattor åt. Slutligen märker man att behovet uttryckligen ligger på hjälpmedelssidan. Då är alla de anskaffningar som de anhöriga gjort onödiga. Därför är det viktigt att reda ut var problemet ligger.
Orsaken som försvårar användningen hittas inte alltid direkt i sjukdomens symtombild. Vissa kan ha brister i exempelvis den digitala enhetens användningsmiljö eller i ergonomin.
– När man använder en digital enhet måste man ha en så avslappnad ställning som möjligt. I annat fall reagerar symtomen med en förstärkande effekt på grund av den spänning som orsakas av dålig hållning. Användaren måste få stöd antingen från sin egen kropp eller någon annanstans ifrån, vägleder Pärssinen.
Rätt inställningar på apparaten, en ergonomisk ställning eller hjälpmedel garanterar dock inte en framgångsrik användning av den digitala apparaten. Pärssinen berättar att hon träffat personer som visserligen har behov av hjälpmedel, men som dessutom helt saknar grundläggande digitala kunskaper. Man har alltså inga kunskaper att gå in på internet, hitta information där eller skicka e-post.
– En sådan person behöver förutom ergoterapi dessutom digihandledning, som man kan få till exempel i Mennään verkkoon-projektets digigrupper. Tjänsten i fråga hör inte till de hjälpmedelstjänster som specialsjukvården tillhandahåller. Först när digikunskaperna är i skick kan man ha nytta av hjälpmedelslösningarna. Därför är det viktigt att öka kunskapen, så att människorna kan söka sig till rätt slags hjälp.
Det är inte bara viktigt att privatpersoner får mer kunskap om digifrågor, utan Pärssinen riktar också blicken mot yrkespersonerna.
– Kunskap om hjälpmedelstjänsterna är väsentligt. Vårdare, terapeuter och läkare, de borde känna till att dylika tjänster finns att få och att kunderna har möjlighet att få dem.
Pärssinen funderar på om den ringa kunskapen beror på att digitaliseringen trots sin vanlighet trots allt är väldigt osynlig.
– Om vi tänker på hur det är med att ta sig fram. Någon kan behöva en rullstol. Den syns väldigt bra i gatubilden. Alla vet att man kan skaffa sig ett sådant hjälpmedel. Men här i digitaliseringens marginalgrupp sker användningen av hjälpmedel privat, hemma när man ska sköta bankärenden eller för socialt umgänge.
Rätten till personligt liv är viktig
Det sociala perspektivet är enligt Pärssinen en av de viktigaste orsakerna varför man borde få det digitala att fungera.
– Som ergoterapeut ser jag apparaterna som ett sätt att hålla kontakten till sina anhöriga. Man kan ringa och skriva till andra. Man känner sig utanför om man till exempel inte själv kommer in i familjegruppen på WhatsApp, utan måste få hjälp av maken eller assistenten för att kunna ta del av det som händer där. Det sociala nätverket och känslan av utanförskap går på sätt och vis hand i hand med apparaten.
Då man lyckas använda en digital enhet kan också känslan av egenvärde öka.
– Det handlar om självständighet och skydd, när man själv kan ta hand om e-post och annat. Bank- och laboratorieärenden kan man ännu låta en anhörig sköta, men människan måste ha rätt att förverkliga sin sociala interaktion via en apparat, och att själv få skicka personliga meddelanden. Det är ledsamt om man inte kan göra det, förklarar Pärssinen.
Tidsfördriven har numera nästan helt flyttat till de digitala apparaterna. Pärssinen vill inte glömma bort det perspektivet.
– Man behöver inte skriva en bok eller ens vara en person som aktivt sitter vid datorn. Digitaliseringen är ändå en väsentlig del av vars och ens liv. Det är dagens melodi. Och var och en ska ha rätt till tidsfördriv.
Modigt med i digigrupperna
Projektet Mennään verkkoon har strävat efter att öka kunskapen om digitala frågor.
– Detta projekt är ett oerhört viktigt exempel på hurdana projekt som behövs för att öka kunskapen. Det viktigaste är att lägga märke till hjälpbehovet och vägleda till rätt hjälp, repeterar Pärssinen.
I digigrupperna som grundats inom projektet lär man sig tillsammans, ända från grunden. Markku från Jyväskylä och Eila från Tammerfors som deltog i utbildnings- och rekreationsdagarna i Varala berättar om sina egna erfarenheter som digifrivilliga.
– Den viktigaste insikten har varit att jag inte är helt ute och cyklar – jag kan åtminstone någonting, skrattar Eila.
När man deltar i digigrupperna spelar det ingen roll på vilken nivå de egna digikunskaperna är.
– Jag har erfarenhet från en lång arbetskarriär, men ändå får jag nya tips från den här verksamheten. Här i Varala får vi dessutom konkret se hjälpmedlen, till exempel ett tangentbord med överlägg. Det är verkligen bra, berättar Markku.
– Själv hade jag hört mycket om hjälpmedlen, men jag hade aldrig tidigare sett exempelvis ett armbågsstöd, fortsätter Eila.
Både Eila och Markku uppmuntrar andra att modigt gå med i verksamheten som satts igång inom projektet.
– Det för med sig roliga aktiviteter i vardagen. Dessutom får man hjälpa andra och lär sig säkert något nytt själv också, säger Eila och räknar upp fördelarna med verksamheten.
– Och det är bra att komma ihåg att det inte finns några dumma frågor, påminner Markku.
Bild: Satu Matikainen Översättning: Maria Vikman
Hermolla 4/2023
